Taksäkerhetskommittén lanserar nu en branschstandard för att höja säkerheten för de yrkesgrupper som har taket som sin arbetsplats. Standarden föreskriver bland annat arbetsplattformar för sotare och vajer eller skena längs med gångbryggor där takarbetaren kan koppla sin livlina. Som Aktuella Byggen tidigare skrivit skärper Arbetsmiljöverket föreskrifterna i byggnads- och anläggningsföreskrifterna för arbete på tak. Bland annat måste de som arbetar på tak vara kontinuerligt förankrade med livlinor. Från och med 1 januari 2015 kommer verket dessutom att ta ut sanktionsavgifter för de arbetsgivare som inte ser till att de anställda följer föreskrifterna.
Taksäkerhetskommittén, som består av branschens olika parter, har känt till och påverkat de nya föreskrifterna från Arbetsmiljöverket. Parallellt har kommittén också arbetat med att ta fram en egen branschstandard för att öka säkerheten och tryggheten för de yrkesgrupper som har sitt arbete på tak. Går allt enligt plan kommer man att besluta om den nya standarden i månadsskiftet januari/februari. Standarden kommer att påverka arbetsmiljön för bland annat plåtslagare, snöskottare, sotare, och montörer av olika slag. De vill säga de yrkesgrupper som arbetar så kort tid på taket att skyddsräcke, hängbrygga eller byggnadsställning inte är relevant. Plåtslageriernas Riksförbund, Entreprenörsföretagen, Byggnads, Kommunal och Sveriges Skorstensfejarmästares Riksförbund och Almega som ingår i Taksäkerhetskommittén hoppas nu att standarden ska bli lika accepterad och få lika stor spridning som Säker Vatten, VVS-branschens installationsregler i våtrum. Till sin hjälp har Taksäkerhetskommittén tagit olycksfallsforskaren PeO Axelsson. PeO har intervjuat arbetare som har skadat sig i fallolyckor från tak. Kontakten med de skadade personerna har PeO fått genom AFA Försäkringar som drivs gemensamt av arbetsmarknadens parter. PeO har också skickat ut en enkät till landets sotare med frågor om vilka problem och risker som de upplever i sin arbetsmiljö. 265 sotare svarade på enkäten. Bland svaren framkom bland annat önskemål om bättre tillträdesvägar på vindar samt synpunkter på markstegens utformning och placering. Sotarna önskade också en arbetsplattform nedanför skorstenen där sotarna kan stå stadigt och på lämplig höjd. Enkäten till sotarna har resulterat i att Taksäkerhetskommittén nu rekommenderar en arbetsplattform 50–90 centimeter nedanför skorstenskrönet beroende på om det är en enkel kaminskorsten eller en större skorsten. Taksäkerhetskommitténs rekommenderar också att det ska gå att koppla sin livlina till en vajeranordning eller skena parallellt med takets gångbrygga. Anledningen är att takarbetaren ska slippa det tidsödande arbetsmomentet att krypa fram och tillbaka och koppla om sig med dubbla livlinor i takets gångbryggor eller förankringsöglor. Genom vajern eller skenan kan livlinan istället löpa med och alltid vara sträckt, vilket förhindrar den farliga pendlingseffekten som kan uppstå med en slak lina om arbetaren mot förmodan skulle falla. Som ett alternativ till vajer och skena längs gångbryggan förstlår Taksäkerhetskommittén ett fast räcke på sidan som sluttar nedåt. – Det är en bra åtgärd för arbetare som normalt inte vistas så mycket på tak. Det kan till exempel handla om telecom-arbetare, montörer av antenner eller servicepersonal som ska byta ett fläktfilter, säger PeO Axelsson. När det gäller arbete på lågsluttande tak skärper nu Arbetsmiljöverket kraven. Det handlar om tak som har en lutning mindre än sex grader. Fram till två meter går det bra att arbeta utan förankring, men en enklare avspärrning ska dock finnas runt arbetsytan. Men närmare än så ska personligt fallskydd användas, eller skyddsräcke. Taksäkerhetskommittén rekommenderar även här en vajer eller skensystem, som kan placeras 2 meter från takkanten. – Det ger ett bra skydd mot pendelrisker, säger PeO Axelsson. När det gäller en standard för sluttande takstegar är det ännu inte helt klart utan kommittén jobbar vidare. – Vi väntar också på en revidering av Europastandard för både takstegar och gångbryggor, där man kommer att förtydliga vad som ska gälla. Taksäkerhetskommittén vill också att tillträdesvägarna till taket ska bli bättre. – Många svar i enkäten och intervjuerna handlade om trånga luckor och vindar där man måste krypa för att ta sig fram, berättar PeO Axelsson Taksäkerhetskommittén ska nu utbilda sakkunniga på taksäkerhet, det vill säga de som besiktigar och monterar taksäkerhetsutrustning. Man för också en dialog med Fastighetsägarna och AMA Hus, som utformar kontrakten vid upphandlingar av olika typer av arbete på tak. Det här säger statistiken om fallolyckor Majoriteten av alla fallolyckor från tak sker från mindre än fem meters fasadhöjd. De flesta dödsolyckor är så kallade genomtrampsolyckor. Det betyder att någon trampar igenom ett takmaterial, exempelvis eternit, glas eller plast – eller dåligt övertäckt hål – och faller ner på en hård yta inne i byggnaden. Ytorna utanför byggnaden är ofta mjukare, och trots högre fall blir skadorna för det mesta inte lika stora. Det finns därför ingen korrelation mellan fallhöjd och skador.
Vid sjukhusen i Umeå och Karlstad sker registrering av olyckor som lett till akutsjukvård. Ur detta material gjordes en studie av de som skadats i samband med takskottning under vintern 2009–2010. 92 av dess 96 olyckor skedde på fritiden och fyra i yrkesmässig verksamhet. Generaliserat för hela Sverige skulle det betyda cirka 1 500 olyckor av denna typ per år. Olyckornas konsekvenser var allvarligare än för olyckor med motorcykel och snöskoter. I byggbranschen sker 600 fallolyckor om året. 200 olyckor sker från stegar, 100 från ställningar och 70 från tak. Fakta Takkommittén I Taksäkerhetskommittén ingår Plåtslageriernas Riksförbund, Entreprenörsföretagen, Byggnads, Kommunal och Sveriges Skorstensfejarmästares Riksförbund och Almega.
