Lagfartskapningar utgör ett problem inom den svenska fastighetsrätten. Sett till antalet fall är problematiken möjligen begränsad, men i teorin och inte minst för den som drabbas är det ett betydande problem. Att dagens regelverk möjliggör lagfartskapningar kan därför inte anses acceptabelt. För att lösa problematiken är det inte tillräckligt att lagstifta om reaktiva åtgärder utan vad som krävs är ett proaktivt förhållningssätt. Författarens förslag för att eliminera problematiken är således att en underrättelse i någon form bör ske till överlåtaren redan i samband med att en ansökan om lagfart inkommer till Inskrivningsmyndigheten. Överlåtaren ges då möjlighet att agera innan lagfart beviljas vilket torde leda till att lagfartskapningsproblematiken i princip helt försvinner.
Av: Cristoffer Hedin, Managin partner Hedins Juristbyrå
Nämnda åtgärd innebär visserligen såväl ökade kostnader som merarbete för Inskrivningsmyndigheten. Dessutom torde handläggningstiden avseende lagfartsärenden öka något. Trots detta får förslaget anses försvarligt. I likhet med vad som gäller inom flertalet andra (exempelvis domstolsväsendet) områden bör rättssäkerhetsaspekter väga oerhört tungt även inom fastighetsrätten. Detta gäller inte minst mot bakgrund av fastighetsväsendets enorma betydelse i dagens samhälle.
Som framgått ovan bör lagfartsproblematiken kunna minimeras genom att Inskrivningsmyndigheten underrättar överlåtaren när lagfart söks. För att ett sådant förslag skall få något positivt genomslag i praktiken krävs att överlåtaren ges rimlig tid att ta del av, och reagera på, underrättelsen. Vid bedömningen av hur lång tid som kan anses rimligt bör hänsyn tas till å ena sidan behovet av att skydda fastighetsägare mot lagfartskapningar och å andra sidan behovet av att underlätta fastighetsomsättningen.
Inskrivningsmyndigheten har själv konstaterat att en underrättelse inte hindrar fastighetsomsättningen. Däremot har de anfört att fastighetsomsättningen skulle påverkas negativt om ett lagfartsärende inte skulle kunna handläggas färdigt förrän överlåtaren bekräftat ärendet. Med hänsyn till att handläggningen av lagfartsärenden inte sällan uppgår till ett par arbetsdagar eller mer bör ett par dagar från det att underrättelsen avsänts trots allt ses som en rimlig tidsrymd för överlåtaren att reagera på. Här bör noteras att förslaget endast innebär att överlåtaren ges möjlighet att reagera innan ett beslut fattas. Underlåter överlåtaren däremot att reagera inom ovannämnda tidsrymd avgörs lagfartsärendet så snart som möjligt. Förslaget innebär således inte att Inskrivningsmyndigheten måste invänta överlåtarens bekräftelse för att slutligt kunna avgöra ärendet, utan endast att de måsta avvakta ett par dagar.