Brandskyddet behöver anpassas vid nya asylboenden

Maria Ovesson, civil- och brandingenjör på FSD. Foto: FSD
Maria Ovesson, civil- och brandingenjör på FSD. Foto: FSD

Ombyggnad till asylboenden är väldigt aktuellt nu och därmed även brandskyddet i dessa. Det finns flera utmaningar och det kan krävas stora åtgärder när befintliga byggnader ska anpassas till asylboenden.  

 

Ofta handlar det om att bygga om befintliga byggnader till att inrymma boenderum och gemensamhetsytor, vilket innebär att även brandskyddet måste anpassas. Det kan handla om en längre boendetid eller ett kortare, ”tillfälligt” boende. För tillfälligt boende, som till exempel hotell och vandrarhem, finns verksamhetsklass 4. Med BBR21 kom en ny verksamhetsklass: 3B. Denna innefattar gemensamhetsboenden (ej tillfälliga), till exempel för ensamkommande flyktingbarn. Syftet med denna verksamhetsklass var bland annat att förtydliga hur brandskyddet ska/får utföras när det handlar om en typ av bostäder där personer som inte känner varandra bor tillsammans en längre tid. Skillnaden mot vanligt boende (Vk3A) är även att boendet inte är självvalt utan de boende har placerats där av samhället. Genom att byta brandcellsgränser och direkt tillgång till utrymningsvägar mot aktiva system, som automatiskt brand- och utrymningslarm och nödbelysning, möjliggörs mer flexibla planlösningar. Detta är fördelaktigt då befintliga byggnader, till exempel villor, flerfamiljshus eller olika typer av anläggningar, ska byggas om till asylboende. Dock saknas en tydlig definition på när ett boende inte längre anses vara ”tillfälligt”, det vill säga när Vk3B får tillämpas.

 

Det är ofta komplicerat att utforma boenden enligt Vk 4 i byggnader som inte inrymt denna typ av verksamhet tidigare då det ställs höga krav på bland annat avskiljning mellan boenderum och tillgång till utrymningsvägar. Även att utforma boendet enligt Vk3B kan medföra en hel del åtgärder, men det är många gånger lättare att utnyttja ytorna mer effektivt för ändamålet och att lösa utrymningen från de övre planen eftersom utrymning från boenderummen får ske över möblerade gemensamhetsutrymmen med till exempel kök och via fönster (till skillnad från Vk4). Ventilationsbrandskyddet kan dock vara kostnadsdrivande och det blir ofta ingen större skillnad i utförandet för Vk4 respektive Vk3B eftersom boenderummen ska utgöra egna brandceller i båda fallen, även om boenderum enligt Vk3B generellt kan utföras i klass EI30 istället för EI60.

 

 

Bärverk och brandklassificering
Den största utmaningen i befintliga byggnader, förutom utrymning från de övre planen, är generellt bärverket och brandklassen på detta. Framförallt då det handlar om villor eller äldre flerfamiljshus som ska anpassas till att inrymma asylboenden. Dessa byggnader kan vara byggda utan brandskyddskrav på bärverket, vilket innebär att det krävs relativt stora åtgärder för att uppfylla en avskiljning på EI60 mellan boenderum eller grupper av boenderum. Åtgärderna kan bland annat vara att komplettera väggar och tak med gips för att skydda befintligt bärverk.

 

Då behovet av boendeplatser ökat och lokaler som idrottshallar, kontor, skolor, tält med mera används som boende uppkommer nya utmaningar. Gäller det endast ett fåtal dagar behöver brandskydd enligt PBL inte uppfyllas, men när lokalerna blir mer permanenta för ändamålet ställs andra krav. Branschen behöver hantera frågor som ”hur många personer får sova tillsammans i en idrottshall en längre tid och hur ska brandskyddet då utformas”.

Sammanfattningsvis är det av största vikt att det sker en tidig dialog mellan brandkonsult och verksamhet vid ombyggnad och anpassning till asylboende för att uppnå en så optimal och trygg brandskyddslösning som möjligt.