I Kommuninvests aktuella fokusrapport ”Dyrare droppar – ökad skuldsättning och stigande räntor för kommunala VA-verksamheter” har de kommunala VA-verksamheterna granskats ur ett finansiellt perspektiv.
Rapporten belyser hur investeringar i vatten och avlopp har påverkat låneskuldsutvecklingen i VA-verksamheterna och vilken påverkan ökad skuldsättning har på verksamheternas räntekänslighet samt hur spridningen av räntekänslighet ser ut i landet.
VA-verksamheterna hade mellan 2018–2022 en självfinansieringsgrad på ungefär 40 procent. Det innebär att för varje miljard som investeras så lånefinansieras 600 miljoner kronor. Kommunkoncernerna som helhet har som jämförelse historiskt haft en självfinansieringsgrad på mellan 60–80 procent. Den relativt låga självfinansieringsgraden inom VA-sektorn innebär att verksamheternas räntebärande skulder stiger snabbt i investeringsintensiva perioder, något som syns tydligt mellan 2018–2022. Under samma period har dessutom storleken på låneskulden i relation till verksamhetens intäkter stigit, vilket innebär ökad räntekänslighet.
I Kommuninvests fokusrapport dras tre slutsatser om hur finansieringen kan lösas på sikt:
Skapa långsiktiga ekonomiska förutsättningar
VA-verksamheterna har små ekonomiska marginaler. På egen hand kan verksamheterna minska de kortsiktiga effekterna av räntekostnadsförändringar genom att välja en långsiktig skuldförvaltningsstrategi med jämna förfall. Det hindrar inte framtida kostnadsökningar, men kan minska risken för betydande effekter på kort sikt. På utbudssidan borde det finnas en marknad för statliga, men även privata, pensionsfonder att tillhandahålla långsiktig finansiering på löptider upp till 20 och 30 år. På nationell nivå kan framväxten av en sådan marknad uppmuntras genom direktiven för AP-fondernas investeringar.
Uppdatera lagstiftningen
Att se över lagstiftningen för att stödja verksamheternas långsiktiga ekonomistyrning är viktigt för att möjliggöra god ekonomisk hushållning. För att få önskad effekt av ändringar i lagstiftning är det viktigt att det på lokal nivå finns god kunskap om verksamhetens behov samt genomarbetade och förankrade planer för framtida åtgärder. Vidare skulle den så kallade finansieringsprincipen, där staten kompenserar kommuner och regioner för nya eller utvidgade uppdrag, kunna gälla även för VA-verksamheter. Nya och högre krav på vattenkvalitet, rening och reningsmetoder samt bättre beredskap i händelse av kris och krig kommer kräva både investeringar och driva upp taxenivåerna.
Adressera strukturella skillnader
Ökade skillnader i skatte- och taxenivåer mellan landets kommuner för likartad samhällsservice riskerar att skapa ökade spänningar mellan olika delar av landet. De strukturella skillnader som finns i inkomster och kostnader bland landets kommuner adresseras via inkomst- och kostnadsutjämningssystemen. Att adressera och undersöka strukturella skillnader, i form av geografi, topografi, demografi samt behov av anpassningar för ett förändrat klimat kan ligga till grund för eventuella nödvändiga åtgärder även inom VA-sektorn.