Just nu samarbetar 35 länder i södra Frankrike för att kunna ”skapa en het stjärna på jorden” inom ramen av världens största fusionsexperiment.
ITER-arbetsplatsen sjuder av aktivitet. Den gigantiska samlingshallen, där ankommande komponenter förmonteras innan de placeras noggrant i tokamaken, dominerar det omgivandet landskapet. Delar av kryostat, ett kylkärl på 30-meter i diameter, som kommer att inrymma tokamaken, har precis anlänt från Indien och tas hand om ett ansett team av tyska svetsare. Ännu ett steg närmare den första plasman.
Fusion är den vanligaste energikällan i universum, men stjärnor skapar fusion i sin kärna med hjälp av gravitationskraften. En konstgjord mångdubbling av detta naturfenomen på jorden i en kommersialiserad tokamak-reaktor kräver dock oöverträffad teknologi. Forskarna måste tvinga fram en kollision mellan positivt laddade vätemolekyler och alstra smälta vid ultrahöga hastigheter och temperaturer.
Supraledande magneter som väger hundratals ton och är så stora som 24 meter i diameter måste placeras med en millimeters precision för att kunna avgränsa överhettad plasma i en tät donuts-formad magnetisk bur, som befinner sig i ett jättelikt vakuumkärl.
Magneterna kyls med helium ner till -260 grader Celsius, alltså samma temperatur som ute i rymden.
Ett antal meter därifrån kommer plasman att värmas till 150 miljoner grader Celsius. Det är 10 gånger varmare än kärnan i vår sol, och som därmed blir den hetaste punkten i universum.
Dessa vetenskapliga och tekniska prestationer krävs av den internationella termonukleära experimentella reaktorns (ITER) maskineri, som därmed måste testa gränserna för allt vi vet om materialvetenskap, robotik, fjärrstyrning, vakuumsystems-kryogenik, elektromagnetiska element och andra medverkande krafter.
Utöver teknisk komplexitet utgör detta unika projekt också ett omfattande arrangemang för finansiering och upphandling: de berörda 35 länderna bidrar med 90 procent av projektets finansiering i form av komponenter. Miljoner enskilda delar i denna ultrakomplexa enhet kommer att hämtas från hela världen och alla dessa delar måste passa perfekt.
- ITER-projektet byggs på följande premisser: Om vårt partnerskap fungerar dåligt, hotas samspelet, projektet och alliansen påverkas negativt, men om vårt partnerskap fungerar bra, om varje partner bidrar med sin expertis, så att vi alla lär från varandra, fungerar även samspelet och projektet gör succé och alla vinner. För att ITER ska kunna lyckas måste avdelningar som projektledning, riskhantering och systemförmedling agera på rätt sätt. ITER- avtalet krävde medvetet denna komplexitet, eftersom varje land som deltar, ville lära av andra och även dela sin egen expertis med andra, sade generaldirektör Bernard Bigot nyligen.
Närmare mot första plasman
ITER rapporterar till sina partner rutinmässigt om förutbestämda och planerade installationer och tekniska milstolpar som är beskrivna huvudprojektplanen. Under de senaste två åren har man klarat av varje planerad milstolpe och projektet håller både tidtabellen och budgetramarna.
Den "första plasman", som är en händelse som kommer att markera ett fullt fungerande maskineri, förväntas ske i december 2025. Denna milstolpe kommer att följas av en organiserad serie av experiment och ytterligare monteringsfaser som kommer att kulminera i en full deuterium- tritiumfusion år 2035.'
Källa: ITER
