Betong är, efter vatten, den mest använda materian i världen och det finns inte tillräckligt mycket av andra material för att helt ersätta betong. Det säger Katarina Malaga, chef för Strategisk forskning och affärsutveckling på RISE.
- Alla pratar som om betong vore det enda materialet som bidrar till koldioxidutsläppen. Den bilden är orättvis mot materialet om man tänker på nyttan av betong, säger hon.
Produktionen av cement bidrar till koldioxidutsläppen men Katarina, som är doktor inom kemisk och mekanisk nedbrytning av sten och betong, säger att få förstår hur utsläppen från betong egentligen ser ut.
- Den absoluta majoriteten av utsläppen från betongmassan kommer från cementen -nittio procent. Därför undersöker och forskar man på andra material som kan ersätta cement som bindemedel. För varje del vi ersätter så minskar koldioxidutsläppen, fortsätter hon.
Ett ton betong innehåller cirka 15 procent cement. Resten består av 85 procent krossad sten och sand som blandas med vatten.
Grunden till den vanliga Portlandcementen är kalksten. Brytningen kräver nästan ingen energi, men kalkstenen behöver värmas upp till 1 450 grader för att bli till cement. När kalciumkarbonatet i kalkstenen värms upp delar den sig i flera ämnen, bland annat i koldioxid.
- Uppvärmningsprocessen är energikrävande. Här är energikällorna viktiga, men just i Sverige har vi förbättrat energikällorna och bränner mycket avfall som blir till energi, säger hon.
Katarina anser att det är viktigt att hålla i minnet att vi är helt beroende av betong för att fortsätta samhällets utveckling.
- Produktion av ett ton cement avger cirka 800 kilo koldioxid – vilket är jämförbart med produktionen av bananer. Men vi använder enorma mängder betong, inte lika många bananer. Ett ton oxfilé genererar ännu mer koldioxid, 28 000 kilo per ton kött. Vi hackar på betongen för den äter vi inte. Vi tar bara för givet att den finns, säger hon.
Alternativa bindemedel
Indien är storproducent av betong och ligger på andra plats i världen. Om några år är produktionen uppe i 600 miljoner ton per år. Därför måste vi se på vad som kan göras på världsbasis för att balansera den ökning av betong som behövs och se på alternativa bindemedel, säger hon.
- Vi ska inte använda mindre betong än den behöver vi för att bygga framtiden, men vi måste hitta andra bindemedel. Betongens tekniska och mekaniska prestanda gör att den tål klimatförändringar, mycket hög belastning och olika typer av väderpåverkan som fukt, is och värme. Den är isolerande, brandsäker och du kan bygga skyddsrum med den.
Naturliga puzzolaner – vulkaniska material – används som cementersättning. Vulkanisk aska från Island är ett nytillkommet alternativ som kompletterande bindemedel. Andra material som kan användas är flygaska från kolförbränning och masugnsslagg.
- Hela Europa vill ha alternativa typer av bindemedel, vilket gör dem dyra. Man ser därför på möjligheten att använda en större del leror som aktiveras eller bränns. Ju mer lokala material desto bättre, säger hon.
Resterna från kopparproduktion, järnsand, fungerar som en industriell puzzolan och kan tillsammans med andra potentiella industriella puzzolaner användas när de har blivit godkända och certifierade.
Tekniska specifikationer bör avgöra
Trä sägs ibland ha en negativ koldioxidpåverkan, men trä kan inte ersätta betong. Dessutom är inte alltid markanvändningen som krävs för att skörda skog medräknad i kalkylen, menar hon.
- Jag tycker inte att man ska överideologisera diskussionen om byggmaterial, utan se på de tekniska specifikationerna så att rätt byggmaterial används till rätt applikation. Träbranschen behöver fokusera på det som är framtidens samhälle, inte på branschens intressen, och likaså ska betongbranschen göra. Alla länder har för övrigt inte lika mycket trä som vi har i Sverige.
Det har också betydelse var betongen hämtas ifrån. Utan inhemsk produktion måste Sverige köpa utifrån. Slitefabriken är Sveriges största cementfabrik och om den får tillstånd till 2030 så kommer Carbon Capture Storage att installeras.
- När man kan fånga in all koldioxid från produktionen så gör det verkligen skillnad för utsläppen av CO2. En inhemsk produktion garanterar hög kvalitet, punktliga leveranser, stabilitet, kortare transporter och oberoende av andra länders ekonomiska och politiska intressen, säger hon.
Reversibel process
Betongkonstruktioner utomhus tar upp koldioxiden från luften i en naturlig process som kallas karbonatisering. I Sverige sugs 300 000 ton koldioxid upp per år av betongkonstruktioner. Krossas betongen blir ytan som kan absorbera koldioxid större och mer tas upp.
- Detta har vi räknat på i olika projekt och det finns olika metoder för att öka karbonatiseringen. Att betong, precis som trä under sin tillväxtfas, fångar koldioxid är en viktig aspekt, säger hon.
Återbruk av betong, till exempel tunga betongstommar, är inte bara en möjlighet utan också en realitet. IKEA utanför Göteborg hade 500 stycken håldäcksbjälklag från 70-talet som visade sig ha väldigt bra tekniska värden och som sågades till. Betongplattorna kommer att ingå i ett husbygge på Hisingen i Göteborg, lett av NCC.
- Varför alltid riva, krossa och lägga betong på marken? Man kan återanvända otroligt mycket redan idag och ännu mer om vi anpassar oss till återbruk vid all projektering.
RISE försöker skapa ett system för att göra tillståndsbedömningar av betong i hus som ska rivas, plus en standardisering som ska förenkla.
- Det allra bästa för miljön är ju om ett material har låga kostnader för underhåll, håller långt mer än hundra år och därefter kan återanvändas. Betong har alla de egenskaperna, men att förändra vanetänkande går långsamt, säger hon.
Text: Susanne Ringheim Kilje
Fakta
Idag produceras ungefär 4,5 miljarder ton cement globalt per år. För drygt hundra år sedan hade Sverige 15 olika produktionsanläggningar för cement. Idag har vi bara två: på Slite på Gotland och i Skövde. Av de 4,5 miljarder ton cementen som produceras per år i världen står Kina för 55 procent. Cementproduktionen representerar sju procent av världens totala CO2-utsläpp.
