Ferdinand Boberg - Banbrytaren som formade Sveriges arkitektur

Pressbild: Bokförlaget Langenskiöld

Ferdinand Boberg (1860–1946) anses vara en av Sveriges främsta arkitekter. I boken Ferdinand Boberg: Arkitekten, Konstnären, Människan ger författaren Ulf Sörenson en fördjupad biografi om Bobergs liv och verk. Utgiven av Bokförlaget Langenskiöld, belyser boken hans inflytande inom arkitektur, möbeldesign, konst och grafisk formgivning, samt hans intressanta personliga historia, från uppväxten i Norbergs gruvsamhälle till det livslånga partnerskapet med konstnären Anna Boberg.

Den omfattande boken beskriver hur Boberg var en ledande figur i det moderna genombrottet inom arkitekturen vid förra sekelskiftet. Han bröt med traditionen att kopiera historiska stilar, och hans byggnader byggdes utifrån funktionella behov. Rumsstorlekar styrdes av praktiska krav, och ljuset avgjorde fönstrens placering och form. Trapphus fick gärna synas i fasaderna, och hans arkitektur var anpassad för den moderna industrialismen, med stora hallar för generatorer och ångmaskiner, samt höga skorstenar. Han ritade också konsthallar, villor och varuhus.

Den kortare boken Ferdinand Boberg: En vägledning är en lättillgänglig introduktion till Bobergs byggnader, där de sätts i sitt historiska sammanhang, tillsammans med adresser. Den är tänkt att inspirera till att upptäcka Bobergs arkitektur och riktar sig till både unga och vuxna som vill ha en kortfattad men informativ introduktion.

Ulf Sörenson beskriver hur Boberg under hela sin karriär, från sent 1880-tal till sin död 1946, ständigt var i rampljuset, främst för sina insatser som arkitekt och formgivare. Hans verk blev internationellt uppmärksammade, både i Europa och USA. Boberg var troligen den svenska arkitekt som under sin egen livstid fick störst uppmärksamhet utanför Sveriges gränser.

Bland Bobergs mest kända byggnader finns brandstationen i Gävle, gas- och elektricitetsverken vid Värtan i Stockholm, Rosenbad, Centralposthusen i Stockholm och Malmö, LO-borgen, Waldemarsudde och Thielska Galleriet. Han deltog också i flera världsutställningar, och Baltiska utställningen 1914 markerade slutet på jugendstilen. När Nordiska Kompaniet i Stockholm stod klart 1915, hade Boberg redan påbörjat sitt stora projekt att avbilda svensk byggnadstradition.

För eftervärlden är Boberg mest känd som en banbrytande arkitekt i övergången mellan nystilarna och en fri, experimentell arkitektur. Men han var också internationellt erkänd för sina etsningar och teckningar. Hans designomfattning var enorm, och han satte sin prägel på möbler, textilier, keramik, glas, kakelugnar, musikinstrument, bokband och smycken. Han var också musikalisk och spelade och sjöng under ungdomsåren, bland annat med Wilhelm Stenhammar.

Ulf Sörenson är en författare som har Stockholm och dess skärgård som ett återkommande tema. Han har tidigare skrivit om Ferdinand Boberg och om arkitekturens betydelse i Stockholm, och är redaktör för Samfundet Sankt Eriks årsbok – Stockholm i historia och förvandling.