Det är inte sällan det föreligger fel i entreprenader. Har parterna avtalat om att standardavtalen AB 04 eller ABT 06 ska gälla är entreprenören som huvudregel skyldig, men har även rätt, att avhjälpa fel utan kostnad för beställaren. Det är däremot inte helt ovanligt att entreprenören, av olika skäl, inte följer sin avhjälpandeskyldighet. Beställaren får då som huvudregel avhjälpa felen på entreprenörens bekostnad och kan sedan kräva entreprenören för kostnaderna att avhjälpa fel. Teoretiskt sett är det tämligen okomplicerat men det finns vissa praktiska aspekter som måste hanteras för att beställaren ska kunna tillvarata sin rätt.
Nedan redogörs för ett avgörande från Svea hovrätt (mål nr T 4122-20, dom den 21 december 2021) i vilket hovrätten prövar en beställares krav på avhjälpandekostnader mot en entreprenör.[1] Av avgörandet framgår vad en beställare måste ha i åtanke när avhjälpande av fel utförs på entreprenörens bekostnad.
T 4122-20
Omständigheterna i målet var följande. En beställare och en entreprenör hade ingått ett projektavtal avseende leverans av nyckelfärdiga hus (”Projektavtalet”). Enligt Projektavtalet gällde standardavtalen ABT 94 och AFTU 99 mellan parterna. Efter att Projektavtalet ingåtts lämnade entreprenören en garanti genom vilken entreprenörens försäkringsbolag gick i borgen såsom för egen skuld för entreprenörens åtaganden enligt Projektavtalet. Beställaren hävde sedermera Projektavtalet. Efter hävningen träffade parterna ett tilläggsavtal i vilket det reglerades hur avhjälpandet av fel i entreprenaden skulle hanteras. En bilaga till tilläggsavtalet innehöll en sammanställning av de fel som kvarstod att avhjälpa. Innan samtliga fel hunnit åtgärdas av entreprenören gick denne i konkurs.
Beställaren, som på grund av konkursen avhjälpt kvarstående fel i entreprenörens arbeten, gjorde gällande att det förelåg rätt till betalning ur försäkringsbolagets garanti eftersom entreprenören enligt Projektavtalet var ansvarig för felen. Försäkringsbolaget menade å sin sida att kravet saknade stöd i Projektavtalet och att rätt till betalning ur garantin inte förelåg.
Hovrätten konstaterade att det var avgörande för beställarens talan att det framställda kravet hade stöd i Projektavtalet och började därför med att pröva beställarens påstående härom.
En grundläggande förutsättning för att beställaren skulle få rätt i denna del var enligt hovrätten att beställaren angett vilka fel det var som beställaren avhjälpt på entreprenörens bekostnad och vilka kostnader som beställaren hade haft för att avhjälpa respektive fel. Hovrätten konstaterade därefter att det utan en sådan precisering inte var möjligt att bedöma om entreprenören ansvarade för felen som avhjälpts eller hur kostnaderna förhöll sig till olika åtgärder för felavhjälpande.
Hovrätten konstaterade att det var beställaren som hade åberopsbördan för vilka fel som beställaren ansåg sig ha behövt avhjälpa på entreprenörens bekostnad.
Enligt hovrätten hade beställaren endast hänvisat till, och lagt fram bevisning för, att de fel som avhjälpts av beställaren var sådana som listats i tilläggsavtalet och dess bilagor. Enligt beställaren hade entreprenören inte avhjälpt alla dessa fel och beställaren hade därför fått avhjälpa dem. Hovrätten ansåg dock inte detta som tillräckligt precist eftersom beställaren inte närmare angav vilka av de listade felen som beställaren avhjälpt och därmed haft kostnader för. Av den övriga bevisningen (bl.a. fakturaunderlag) gick det enligt hovrätten inte heller att dra några säkra slutsatser i frågan om vilka fel beställarens talan avsåg.
Enligt hovrättens mening var det ”Utan en sådan precisering och med utgångspunkt i den talan som [beställaren] har fört […] inte möjligt att bedöma och komma till slutsatsen att [beställaren] avhjälpt - och haft kostnader för – sådana fel som [entreprenören] har ansvarat för. [Beställaren] har således inte förmått visa att så är fallet. Beställaren har därmed inte heller visat att bolaget har rätt att få betalt av [försäkringsbolaget] för [beställarens] avhjälpande av fel.”.
Hovrätten noterade härvid att det inte kunde uteslutas att det i tilläggsavtalet och dess bilagor kunde finnas fel som beställaren haft rätt att avhjälpa på entreprenörens bekostnad.
Beställarens talan ogillades därför i denna del.[2]
Betydelsen av konkretisering
Avgörandet sätter fingret på två återkommande frågor i entreprenadsammanhang – vilka fel är det som görs gällande och vad har de kostat att avhjälpa?
Hovrättens domskäl bör förstås som att beställaren inte lyckades konkretisera vilka fel som avhjälpts och vad de kostat att avhjälpa. Slutsatsen blev därför att beställaren inte på ett tydligt sätt förklarat vilka fel som beställaren menade hade avhjälpts och därför kunde inte hovrätten pröva beställarens talan eftersom hovrätten inte visste vilka fel som hovrätten hade att ta ställning till. Genom hovrättens konstaterande att det inte kunde uteslutas att det faktiskt kunde finnas fel i tilläggsavtalet som beställaren hade rätt till ersättning för framgår indirekt att om beställarens talan hade förts på ett annat sätt, dvs. om felen hade konkretiserats, hade utgången kunnat bli en annan.
Vad beställaren bör tänka på vid avhjälpande av fel
Vilka mer praktiska slutsatser kan man dra av avgörandet? För det första måste beställaren ha en noggrann uppföljning av vilka fel det är som avhjälps och felen måste kunna särskiljas. Detta kan bli en utmaning när arbetsmoment för olika teknikområden går in i varandra. Vår uppfattning är dock att det utredningsarbete som krävs är väl värt insatsen eftersom beställaren i dylika lägen måste tänka i bevissäkringstermer eftersom kravet slutligen kan komma att prövas av domstol eller skiljenämnd. Domstolen eller skiljenämnden kommer inte att godta ett påstående om fel som saknar precision/särskiljbarhet det, framgår bl.a. av det ovan refererade avgörandet.
För det andra krävs att beställaren kan visa vilka kostnader beställaren har haft för att avhjälpa respektive fel. En vanlig invändning från entreprenören är att beställaren i samband med avhjälpandet vidtagit förbättringsåtgärder, dvs. i fördyrande riktning avvikit från vad parterna avtalat om. Ett tydligt avtal med den entreprenör som beställaren anlitar för att avhjälpa felen är därför nödvändigt. Det är därför av vikt att beställaren tillser att den avhjälpande entreprenören är väl insatt i vilka arbeten denne ska avhjälpa och vad som avtalats avseende dessa mellan beställaren och den entreprenör vars arbeten avhjälps. Vidare är det bra att ha en tydlig kommunikation om kostnadsredovisning med den entreprenör som ska avhjälpa felen. Beställaren bör kräva av entreprenören att denne i sina fakturor specificerar kostnader för varje fel, t.ex. genom angivande av aktuella besiktningsanmärkningar i fakturan. Det är inte ovanligt att domstolen finner att beställaren har rätt till ersättning för ett fel men inte ett annat. I ett sådant läge måste domstolen kunna bedöma kostnaden för respektive fel. Det blir därför viktigt att kunna dela upp gemensamma kostnader (etableringskostnader och dylikt) på respektive fel. Sådana kostnader måste därför också noggrant följas upp och kunna fördelas på ett sätt som gör det svårt för motparten att angripa denna fördelning.
Avslutning
Som jurist är det enkelt att agera skrivbordsgeneral och peka på saker som borde ha gjorts men av någon anledning inte gjordes. Vi har förståelse för att det kan vara ett högt tempo under produktionstiden och att saker ”faller mellan stolarna.” Det finns dock goda ekonomiska skäl att stanna upp när liknande situationer som den i avgörandet är för handen och ta den tid som krävs för att dokumentera samt kontakta en jurist för rådgivning. I slutändan kommer en domstol eller skiljenämnd att avgöra och beställaren, eller för den del entreprenören, bör då ha ”krattat manegen” så gott det går. Vi låter det gamla uttrycket ”det är en sak att ha rätt och en annan att få rätt” sätta punkt för denna artikel.
Artikeln är författad av advokaterna Sofia Barkeling och Eric Selander